Hujedamig! Redan har vi klivit in i mars månad och iom det så kan jag nu alltså säga att NÄSTA MÅNAD SÅ KOMMER JAG MINSANN HEM! Helt galet ju! Kommer så väl ihåg första månaden hur kämpig den kändes. Allting var nytt, massor att lära sig, lära känna alla kollegor, tackla hemlängtan och saknaden till alla jag lämnat hemma osv. Hade jag inte kämpat på så hade jag säkert åkt hem redan då. Så kändes det. "Nu kan jag det här, detta var inget för mig...blablabla.." Ungefär så gick resonemanget. Men nu, efter 4,5 månad så har ju det där "jobbiga" blivit till mitt liv. Det jobbiga är nu en trygghet och jag har verkligen kul! Både på arbetstid, tillsammans med mina fantastiska kollegor och gäster, och på fritiden, tillsammans med mina älskade vänner! Men som skrivet, nästa månad kommer jag minsann hem! Och det känns skönt det också! :)



Update! Har svarat på kommentarer till detta inlägg!