Har lovat Sabrina (men framförallt mig själv) att följa med ut och springa ikväll. Kan inte säga att jag är särskillt road av den tanken nu. För det första så är det evigheter sedan jag sprang och för det andra är stormen tillbaka på ön, typ. Det blåser så in i helskotta och då ta sig ut och springa med en obefintlig kondition och en jäkla blåst som hinder känns nu allt annat än lockande. Men, det får bli att bita ihop, välkomna blodsmaken och spagetti-benen och bara fullfölja eländet. Känslan efteråt är ju, trots allt tjafs innan, ändå så skön! :)